2023 år upplaga av Svenska Mästerskapen i Kyokushin avhölls i Skövde 4 februari. Mästerskapet hölls i samband med SM-veckan, vilket påverkar tävlingskaraktär, både positivt och negativt.
En av de positivaste effekterna är «inramningen» av tävlingen, som Sveriges Television producerar. Med påläst SVT- kommentator och expertkommentator Ali Hayder, blir matcherna intressantare och mer spännande. Att SVT väljer att enbart sända finalerna, är självklart tråkigt för de som åkte ut i semifinal eller tidigare. Men TV-tiden blir lagom lång och matcherna underhållande, även för icke frälsta tittare.
Se officiellt resultat från SM – genom att klicka på bilden
Det negativa är att tidpunkten för arrangemanget styrs av när SM-veckan hålls. I år var det första veckan i februari och kanske hade fler deltagit om tävlingen hållits senare i säsongen. Speciellt i de yngre tävlingsklasserna?
Klicka på bilden, för SM fights youtube
För antal deltagare är något som SM-arrangemanget inte kan vara stolt över. Det är beklagligt vilket blygsamt intresse det är för en sådan prestigetävling. Samtidigt som mindre klubbarrangemang kan ha dubbelt så många deltagare. Tyvärr är fenomenet något som följt tävlingen sen den startade. Tävlingen har bevisligen inte det status den borde ha, eller är det något annat som är orsaken?
Jonas Rosin och Simon Eriksson
Nivån på deltagarna är också något att reflektera över. Det är uppenbart att några är väl meriterade och väl förberedda, samtidigt som andra inte når upp till samma nivå vilket gör att en del matcher blir ojämna och för snabbt avslutade.
Alireza Nazarov och Robert Strandberg – Bra prestationer under årets SM, båda redo att representera Sverige på hemmaplan under årets EM
Flera meriterade deltagare saknades också. Sanne Larsson, Mirjam Björklund och Ali Hayder och Rasmus Bergström från ShinKyokushins landslag hade säkert kunna gjort tävlingen lite mer spännande. Men skador och en försiktig hållning inför kommande EM 1 april gjorde att de valde att avstå.
Däremot deltog IFK-organisationen med sina bästa och det gav resultat, igen. Förra årets SM-vinnare Jonas Rosin, Agnes Westrin och Dennis Rundlöf var på plats och lyckades erövra titeln Svensk mästare ännu en gång.
Vad är det då som gör att en enda klubb utmärker sig och vinner i stort sett allt de ställer upp på?
Vi ställer några frågor till Torbjörn Jönsson som är Country representativ för IFK-organisationen i Sverige.
IFK Sverige har haft fantastiska framgångar senaste åren, både på dam, herr och juniorsidan. Trots det har man inte hört talats så mycket om IFK Sverige tidigare. Har du lust att berätta lite om vilka ni är, bakgrunden, organisationen uppkomst, och ev. ambitioner för framtiden
-IFK Sweden bildades när vi ansökte om medlemskap tidigt 2019, vid den tidpunkten blev då Brynäs Kyokushin Karate enda IFK anslutna klubben i Sverige. Tidigare var vi anslutna till IKOKU (tidigare namn All Japan Kyokushin Union) men valde att lämna vid årsskiftet 2018-2019.
Viktigaste skälet var att bli medlem i en internationellt stark organisation men som också tydligt var öppen för samarbete mellan olika kyokushinorganisationer, IFK’s medlemskap i paraplyorganisationen KWU var ytterligare en viktig faktor i det beslutet.
Vår klubb har fått en tydlig tävlingsambition men vi försöker vara så breda som möjligt med en ganska stor barn/juniorverksamhet och har även en aktiv och livskraftig seniorgrupp. Vi har ju flertalet seniormedlemmar som börjat pga att deras barn redan tränar i föreningen.
Framgångar som Världsmästare, Europamästare och Svensk mästare i flera kategorier har sitt ursprung i en enda klubb Brynäs Karate Vad skulle du säga är orsaken till framgångarna.
Att ha bredden, med många yngre i flera olika träningsgrupper i en förening tror vi är bästa grundförutsättningen för att på sikt kunna få en spets i form av framgångar i tävlingssammanhang.
Det tar många år att kunna träna och bygga upp en livskraftig tävlingsgrupp och därför måste vi hela tiden försöka erbjuda en attraktiv och seriös kyokushin-träning oavsett ålder på våra medlemmar.
Senpai Jonas Rosin är tränare, och ansvarig för vår tävlingsgrupp. Han, tillsammans med Senpai Agnes Westrin och Senpai Dennis Rundlöf lägger ner otroligt mycket tid och engagemang på att både träna sig själva och träna resten av tävlingsgruppen.
För flera av oss i klubben är detta verkligen en livsstil som nästan är nödvändig om vi ska kunna träna och kunna få våra unga fighters att bli så väl tränade och förberedda, att de kan prestera på den nivån de lyckats göra!
Vad är nästa mål för er och har ni något mål för de kommande åren.
Nästa kortsiktiga mål är IFK’s Europa-mästerskap i Yerevan i Armenien den 21-23 april i år.
Innan dess organiserar vi själva en barn/juniortävling (Kanku Open) för åldrarna 7 -13 år den 11 mars här i Gävle. Fokus där är mer att främja för att våra yngre tävlande i Sverige ska få mer tävlingserfarenhet.
Långsiktigt är vår förhoppning att kunna slussa in flera av våra äldre juniorer/yngre seniorer som hjälpinstruktörer åt våra nuvarande instruktörer för att på så sätt kunna utöka antalet träningsgrupper i klubben.
Stora framsteg i svenska Kyokushin IFK
Sedan är det alltid nya kommande internationella mästerskap vi vill kunna åka på för att kunna fortsätta prestera så bra som möjligt.
Konkurrensen på Kyokushin SM är blygsam. Vad tror du är orsaken att det inte finns fler som ställer upp?
Det är svårt att veta säkert varför, jag kan personligen se flera olika möjliga skäl till det… -Hur vi förlägger SM i relation till andra kommande internationella mästerskap kanske är en viktig faktor.
Det kanske borde vara så att deltagande i SM var en förutsättning för att sedan kunna vara aktuell att representera Sverige i EM och VM sammanhang, vilket inte verkar vara fallet för flertalet duktiga tävlande idag.
Naturligtvis kan olika organisationstillhörigheter ibland göra det lite mer komplicerat än så men oavsett organisation borde tävlande se ”vem är bäst i Sverige” dvs SM, som en prioriterad tävling.
Finns det något du vill tillägga ?
Vill vi verkligen föra svensk kyokushin/fullkontakts karate framåt måste vi börja samarbeta mycket mer mellan de olika organisationerna i Sverige.
Både när det gäller deltagande i, och arrangerande av, träningsläger och gemensamma sparringträningar på våra olika klubbar i Sverige.
Jag tror verkligen att vi har så pass många passionerade utövare och ledare i Sverige att detta går att förbättra avsevärt.