Sverige deltog på Carpathia Cup i såväl kata som kumite. 17 deltagare var anmälda totalt till tävlingen, de flesta i ungdomsklasserna. På seniorsidan deltog bröderna Eriksson från Enso.
Samma bröder som representerade Sverige på EM i april. Då blev det förlust men denna gången gick det bättre. Bägge bröderna tog ett silver och vi ställde ett par frågor
Grattis till framgångarna Var resultatet det ni förväntade er?
Carpatia var inte säsongens huvudsakliga tävlingsmål, så vi hade inte gjort någon specifik toppning till den tävlingen. Med det sagt visste vi att vi hade en lång och bra träningsperiod i ryggen med en bra mängd sparring – så ja, att vara med och slåss i final var väntat. Lite trist att ingen av oss lyckades knipa guldet, men man får ta segrarna till sitt ego och förlusten till analysen för fortsatt träning.
Vad hade motståndaren som besegrade er i finalen och/eller vad hade krävts av er för att segra i finalen också ?
För Simons del hade det behövts en liten växel till på frekvensen av tekniker. Matchen var väldigt jämn men litauerns något högre tempo var det som till slut gav honom flaggorna.
Sebastian blev flera gånger puttad ut över mattkanten, tyvärr såg inte domarna det som puttar utan som upprepad mattflykt – vilket troligen var grund till flaggorna efter full tid. Hade han lyckats stå emot puttarna, eller flytta sig i sidled, hade matchen troligtvis fått ett annat resultat.
Har förberedelserna inför tävlingen varit annorlunda eller har ni tänkt annorlunda inför denna tävling, jämfört med ex. EM?
Inför EM hade vi lite otur med sjukdom som gjorde att vi hade svårt att få kontinuitet på sparringträningen. Det är den största skillnaden mot den här tävlingen. Vi har sparrats mycket mer och det märktes.
Drygt 700 deltagare är en enormt stor tävling. Vad tyckte ni om arrangemanget, lyckades arrangören med utmaningen?
Det blev en lång dag förstås, men arrangemanget flöt på bra. Man höll invigningsceremonin kort och man hade inga uppvisningar eller pauser vilket vi som tävlade uppskattade.
Vad är viktigaste erfarenheten ni tar med er från denna tävling?
Framförallt tar vi med oss insikten att den träning vi gjort är bra, och att vi är på rätt spår.
Vad är nästa tävlingsmål för er?
Närmast är Diamond Cup i Belgien. Sen är vårsäsongen slut och vi laddar vidare inför hösten.
