Nordic Fight Camp blev en lyckad tillställning när den hölls lördagen 11 februari på Keiko Dojo i Göteborg.
Under två pass sparrades Norge, Sverige och Danmarks landslag och landslagsaspiranter med varandra. Dagen gav deltagarna nyttig erfarenhet och en möjlighet att utvärdera sin egen utveckling inför stundande EM.
Att hålla läger i Sverige och Norge är en utmaning på grund av geografin. För den enskilde fightern kan det bli både kostsamt och tidskrävande, att delta på läger, beroende på var man bor. De som har lång resväg vill gärna ha läger på flera dagar, för att få «mycket träning för pengarna». Medans de som bor nära ofta vill ha kortare läger för att kunna hinna med familj, vänner eller andra sysslor, samma helg. Olikheterna gör att närvaron blir lidande och få deltagare innebär ännu färre i varje viktkategori. Vilket i sin tur leder till begränsat antal sparringpartners och att utvecklingen blir lidande. Bra sparring och variation är viktiga faktorer tävlingsutveckling. Jämför man med övriga Europa så har flera av våra konkurrenter helt andra möjligheter att träffas och sparras tack vare betydligt kortare resvägar till varandra.
Inför EM i Göteborg gjordes därför en speciell satsning på samla de duktiga fighters som finns «närområdet». Ur ett Göteborgsperspektiv så ligger både Norge och Danmark närmare än flera av de svenska klubbarna, så det var en naturlig lösning att samarbeta om ett gemensamt sparringläger. Det är inte första gången det hålls läger tillsammans och det danska Fight Camp har under många år haft en liknande funktion. Skillnaden denna gång var att nästan alla deltagare låg i samma träningsfas och hade samma mål – Europamästerskapen i Göteborg. Så det var en väl förberedd och motiverad samling fighters som träffades för att sparras.
Efter en gemensam uppvärmning inleddes sparringen med alla-möter-alla matcher. Ronderna var korta då viktskillnaderna var stora, från den minsta på dryg 50 kg tills de största på 130 kg. Damer och herrar, stora och små, alla sparras tillsammans och sparringen var mer en social företeelse än träning. Det blev trångt i dojon och sparringen begränsades delvis av ytan. Men nivån var vänskaplig och matcherna flöt på bra. Därefter hölls det en kort paus och sen delades grupperna upp +/-75 kg. Hälften sparrades under tiden andra hälften vilade. Ronderna blev längre och sparringen blev intensivare och krävde mer yta. Nivån var hög även om erfarenheten varierade.. Det blev svettigt och intensivt stundtals., men i en vänskaplig atmosfär.
Efter passet var det en paus på 30 min och därefter var det ett liknande upplägg på dagens sista pass. När sparringen var över så passade ledarna från respektive land att ge lite feedback. Benno Rasmussen (Danmark) , Marleen Gregusson (Norge) och Magnus Hanssen (Sverige) lyfte fram olika detaljer och principer, som de tyckte var viktigt att tänka på gällande träning och tävling.
Förhoppningsvis återkommer lägret i någon form i framtiden. För alla var överens om att det var givande och det borde göras oftare och redan 4 mars är det möjlighet att sparras på nytt med varandra. Då på Danish Fight Camp .