IFK VM-rapport från Sverige

IFK organisationens Världsmästerskap avhölls i Valencia Spanien, mitt i semestersäsongen. Vilket märktes bland annat på varmt väder och höga flyg- och hotellpriser. 39 länder och totalt 465 deltagare var anmälda. Sveriges lag på denna tävling var Mirjam Björklund, Sanne Larsson och Ali Hayder.

IFK organisationens Världsmästerskap avhölls i Valencia Spanien, mitt i semestersäsongen. Vilket märktes bland annat på varmt väder och höga flyg- och hotellpriser. 39 länder och totalt 465 deltagare var anmälda. Det var ett VM för flera ålderskategorier. Förutom vuxna så fanns kategorierna U21, U18 och nytt för denna gången, även en U16 kategori. IFK är en annorlunda Kyokushin-organisation, då den inte har sina rötter i Japan utan i England. Det innebar att Japan som land inte var representerat och inte heller Ryssland, av förklarliga skäl. Ryssland är annars det land som dominerat på prispallen under senare år, men denna tävling var det en väldigt öppen fråga vilka länder som skulle ta medaljerna och många blev kanske förvånade?

Tävlingen var öppen för andra stilar och många tog chansen att delta. Från vår egen organisation ShinKyokushin deltog länder såsom Ungern, Polen, Belgien, Rumänien, Pakistan, Ukraina, Kazakstan och Norge.

Trots det stora urvalet så lyckades lottningen sluta så olyckligt att Sanne Larsson fick i sin första match möta norska Therese Netland Östebröd. Therese hade bara några veckor innan deltagit på träningsläger med Sanne och var väl medveten om Sannes fightingsstrategi. Hon mötte den genom att vara rörlig och undvika Sannes låga sparkar. Vilket fungerade ett tag – dock inte hela vägen. När Sanne höjde tempot så krackelerade försvaret och domarna såg Sanne som vinnare med siffrorna 3-0.

Sannes nästa match gick mot en Schweiziska vid namn Angela Felber (IFK). Den matchen blev mer intensiv och en utmaning för Sanne. Angela var offensiv, men Sanne svarade med låga sparkar. Vilket såg hoppfullt ut i första ronden. Men slutspurten i ronden blev intensiv och bägge tjejerna fick ge sitt yttersta. Det blev oavgjort, men i förlängningen var Sannes krafter slut och Angela fick fördel och även vinsten.

Även Mirjam hade oturen att möta nån från vår egen organisation. Välmeriterade Anna Bojda från Polen tävlar normalt i en högre viktklass, men tävlingen hade andra viktklasser än Shinkyokushin, och Mirjams fick delta i en högre viktklass än normalt. Matchen mot Anna blev en fysisk utmaning för bägge. Det blev intensiva slagdueller på korts distans i två ronder och det blev till sist Mirjams kondition som blev avgörande. Domarna gav Mirjam segern med 3-0. Men därefter blev det administrativt tokigt. Det skrevs fel i protokollet och Anna utsågs till vinnare. Men efter påpekande och en del övertalning så korrigerades felet. Det var dock inte helt självklart.

Nästa match blev mot Krestina Valeriya från Kazakstan. Matchen var tekniskt bättre. Krestina slog hårt och hade även fina sparkar.  Så Mirjam valde det korta avståndet igen och gav inte Krestina mycket utrymme för sin fighting. Till slut föll även hon för Mirjams bättre kondition. Men matchen var en krigarmatch och Mirjams hade tagit stryk, så i kvartsfinalen mot Agnes Westrin (IFK-Sverige) höll inte kroppen. Agnes hittade snabbt Mirjams skadade ben och matchen avgjordes på wasari till Agnes fördel.

Ali Hayder fick också tävla i en viktklass högre än normalt. Hans första motståndare Atanas Lichev hade dock ingen fördel av sin vikt. Han fick se sig nedsparkad av Alis «Brasilian mawashi» som gav poäng och avgjorde matchen. Nästa motståndare var en spanjor vid namn Alejandro Verbo, som fokuserade på slag. Han var stark och taktiken höll ett tag, men inte  hela vägen. När han blev tröttare fick Ali mer plats och var ytterst nära att lyckas med en yxspark. Det blev vinst till Ali efter en rond med siffrorna 3-0.

I kvartsfinalen mötte han britten Black Collins. Matchen blev kort. Efter en halvminut träffades Black av en ushiro mawashi som såg ut som en halvträff. Men Black var skakad och gick ned på knä. Poängen diskuterades av domarna då sparken föregicks av en smärre fasthållning. Men domslutet blev ingen otillåten fasthållning – och Ippon-vinst till Ali.

Semifinalen mot polska Szymon Olpinski bjöds publiken på hög teknisk fighting. Det var två rutinerade fighters som försökte överlista varandra med avancerade tekniker. Szymon träffade Ali med ett knä mot huvudet, men resultatet uteblev och Ali var nära med flera höga sparkar som heller inte gav något resultat. Det som till slut avgjorde matchen var istället sista sekunderna i förlängningen då Szymon höjde tempot och använde sitt viktövertag för att pressa Ali. Det var inte mycket, men det räckte för att domarna skulle ge segern till Szymon. Men domslutet var inte enat och resultatet blev 3-1. Vilket gav Ali en bronsmedalj på IFK-VM.

Man kan inte beskriva tävlingen utan att också nämna IFK Sveriges / Brynäs Kyokushins fantastiska framgångar. De kom väl förberedda och målmedvetna. Både på senior och juniorsidan, vilket gav dem 3 världsmästare och 2 silverplaceringar och satte därmed Sverige på en tredjeplats i medaljrankingen. En otrolig insats. 

Arrangemanget som helhet höll inte riktigt den nivå vi är vana att se på världsmästerskap.  Kvalitén på vissa domare kunde varit högre och paketeringen roligare.  Men det var duktiga fighters och många bra matcher.